Sverige stramar åt asyl- och gränspolitiken samtidigt som fler människor än någonsin befinner sig på flykt i världen. För att migrationspolitiken ska uppnå sina syften krävs en mer nyanserad bedömning av det komplexa sambandet mellan global migration och nationell politik, konstaterar International Rescue Committee (RESCUE) i en ny global analys.

Konflikter, klimatförändring och naturkatastrofer gör att behovet av akut humanitärt stöd och hjälpinsatser från RESCUE och andra organisationer ökar kontinuerligt i världen. Samtidigt riskerar en endimensionell bild av historiskt höga antal människor på flykt att vara missvisande. I ett nytt projekt (MAP) analyserar RESCUE hur länder utformar och utvärderar sin asyl- och gränspolitik.

Projektet bygger på RESCUE:s erfarenhet av omfattande arbete och insatser för människor på flykt i över 40 ursprungs- och destinationsländer. Syftet är att föreslå bättre och mer nyanserade alternativ för beslutsfattare att använda sig av när de utformar sin asyl- och gränspolitik för att möta de utmaningar som råder kring migrationen i vår omvärld. 

Den politiska debatten och medias rapportering fokuserar ofta på antalet flyktingar som anländer till rika länders gränser. Antalet människor som är på flykt i världen har ökat men sett till andel av världens totala befolkning så har siffran legat relativt stabil runt 0,3 procent i decennier. Den stora majoriteten, 68 miljoner, av de 117 miljoner människorna på flykt i världen idag är internflyktingar - det vill säga människor på flykt i sina egna hemländer. 43 miljoner människor är flyktingar i andra länder, och av dem befinner sig 75 procent i låg- eller medelinkomstländer. Flest flyktingar tas alltså emot av redan hårt utsatta länder som Demokratiska republiken Kongo, Etiopien och Tchad. 

Enligt Migrationsverkets prognos ser Sverige ut att under 2024 få det lägsta antalet asylsökande sedan 1997, och antalet beviljade asylrelaterade uppehållstillstånd fortsätter att minska. Det tolkar Migrationsminister Johan Forssell som att ”Regeringens migrationspolitik börjar ge resultat”.

Men ett överdrivet fokus på dagliga ankomster till rika länders gränser förvränger de komplexa faktorer som gör att människor tvingas lämna sina hem och söka sig till ett nytt land.  Politik som har som uttryckligt mål att minska antalet människor som tar sig till ett annat land är vanligtvis avsedd att uppnå något underliggande mål, som att skapa mer ordning eller förutsägbarhet vid gränserna; skydda ekonomiska, kulturella eller nationella intressen; att främja ett rättvisare invandringssystem; eller som i Sveriges fall, att ”upprätthålla legitimiteten i systemet”, samt att ”bekämpa skuggsamhället”, enligt Migrationsminister Johan Forssell.

RESCUE:s research visar att ankomstsiffror bara säger en liten del om det komplexa sambandet mellan global migration och dess förhållande till nationell politik. Antalet ankomster ger ingen information om varför människor anländer till gränserna, vad som händer med dem under eller efter ankomsten, effekterna på värdsamhällen och andra orsaker och effekter av dessa rörelser.  

När Sverige utformar sin migrationspolitik bör regeringen skilja på målen för asylmottagandet och den bredare migrationspolicyn. Utgångspunkten måste vara att asylsökande inte är frivilliga migranter utan att de flyr från livshotande situationer där deras egna regeringar inte kan eller vill skydda dem. Asylpolitiken bör vara skyddsfokuserad och erkänna de skyldigheter som Sverige, som en del av det globala samfundet, tog på sig efter andra världskriget. Sverige ska alltid ge full och rättvis tillgång till asylprövningar i enlighet med internationell lagstiftning.

Vi föreslår förändringsteorier och mätpunkter för asyl- och gränspolitik på fem områden av relevans för Sverige:

Efterlevnad 

Att Sverige efterlever bindande nationella lagar och internationella instrument bör vara standard, men politiken bör även anpassas till " internationella standarder och rekommendationer, samt riktlinjer från institutioner. Ett relevant exempel är det Globala ramverket för säker, ordnad och reguljär migration.

Skydd och säkerhet 

Policy som syftar till att avskräcka irreguljära ankomster (pushbacks, våld, att förlägga asylhantering till ett tredje land) får ofta inte sin avsedda effekt utan leder snarare till att människor försöker ta sig över gränsen flera gånger, väljer farliga vägar, resulterar i långvarigt och dyrt förvar, och har skadliga effekter på flyktingars och migranters säkerhet, hälsa och välbefinnande. Även beslutsfattare som inte är övertygade av de mänskliga konsekvenserna av en restriktiv asylpolitik bör överväga kostnaderna för att ignorera skyddsfrågor. Detta är också av betydelse i Sveriges relationer med biståndssamarbetsländer, genom Strategin för utvecklingssamarbete inom migration.

Ekonomiska effekter 

När ett stort antal nyanlända kommer till ett land motsvarar detta generellt en total ökning av BNP och hushållens inkomster, med vissa negativa effekter på de mest utsatta grupperna i samhället på grund av resursbrist, trångboddhet och ökad konkurrens. Insatser för att säkerställa att nyanlända kan delta i den formella ekonomin kommer att bidra till att ge mer exakta data för att tydliggöra dessa effekter (och kommer att underlätta självförsörjning). 

Nationell säkerhet och ordning 

Regeringar utformar ofta asyl- och gränspolitik i termer av nationell säkerhet och "ordning och reda", där ökad rörlighet och irreguljär migration ofta beskrivs som hot mot stater, av företrädare för olika delar av det politiska spektrumet. Men regeringar utvecklar sällan konkreta mätverktyg för huruvida den förda politiken ökar den nationella säkerheten - det förutsätts ofta att färre ankomster är ett mått på mer ordning eller säkerhet. Istället för att fokusera på antalet ankomster kan beslutsfattare bättre övervaka ordningen vid gränserna genom att mäta förutsägbarheten i ankomster och i vilken grad kapaciteten att processa ankomster möter behoven. 

Delat ansvar 

Det behövs system för att underlätta solidaritet i flyktingmottagande mellan länder, till exempel inom EU. Data om hur länder lever upp till sitt ansvar bör konsekvent samlas in och publiceras för att övervaka framstegen mot internationella åtaganden och för att öka sannolikheten att länder arbetar för ökad solidaritet. Sveriges efterlevnad av EU:s Migrations- och asylpakt erbjuder möjligheter att utveckla mätning och datadelning. 

 

Här kan du läsa mer om MAP projektet och om migrationsstrategin.