EU-ramen för vidarebosättning – ökat skydd och globalt ansvar?

EU:s nya migrations- och asylpakt som antogs den 10 april kommer sannolikt att leda till en kraftig försämring av människors möjligheter till skydd i Europa.

Den nya pakten riskerar att förvärra snarare än hantera Europas utmaningar inom asyl och migration, så som våld vid gränserna och det ojämlika ansvarstagandet för flyktingar inom unionen, varmed EU-länder med en yttre gräns tagit det största ansvaret för nyanlända utan tillräcklig solidaritet från andra medlemsländer.    

Som en del av EU:s nya migrations- och asylpakt ingår ramen för vidarebosättning – som erbjuder en strimma hopp. Den har potential att leda till en mer samordnad, förutsägbar och skyddscentrerad strategi för EU:s vidarebosättning för särskilt utsatta flyktingar. 

Asylsökande i Trieste, Italien, bor i tält flera månader i stadens övergivna byggnader medans de väntar på att få plats på överfulla mottagningscenter. Många kommer från Afghanistan, Bangladesh eller Pakistan och lider av hälsoproblem efter de farliga resorna till Europa.

Foto: Robert Saunders för RESCUE

Kvotflyktingsystemet och andra kompletterande vägar till skydd i Europa är mer än ett valfritt, tillägg - det borde vara en självklar, integrerad del av ett välfungerande migrations- och asylsystem, utöver den grundläggande rätten att söka asyl.  

Vidarebosättning är ett beprövat sätt att erbjuda varaktigt skydd till flyktingar. Den nya EU-ramen för vidarebosättning erbjuder ett gyllene tillfälle att möta de ökade behoven som finns just nu och skala upp denna väg till skydd. 

Ökat behov av vidarebosättning av flyktingar – minskande EU respons  

Med behovet av vidarebosättning av flyktingar på rekordnivå måste Sverige som EU-land göra vad vi kan för att erbjuda skydd till fler människor, i enlighet med antagandet av det  Globala Avtalet om Flyktingar. År 2024 beräknas över 130 miljoner människor ha tvingats på flykt globalt, medan UNHCR uppskattar att över 2,4 miljoner är i behov av vidarebosättning. 

I december 2023 lovade EU-länderna att vidarebosätta 15 000 flyktingar under 2024, en minskning från 30 000 löften för 2020. Detta trots att behoven av vidarebosättning har stigit med 67 % under de senaste fyra åren. 

Sverige har som många andra EU-medlemsländer, trots tal om vikten av fler vägar till säkerhet, skalat ner vidarebosättningen. Från ett åtagande om 5000 kvotflyktingar per år sedan 2018 (2021 tog Sverige emot 6 401 kvotflyktingar som en följd av coronapandemin), minskade den nuvarande regeringen Sveriges åtagande till 900 personer för 2023, en minskning med 82 %. 

En liten flicka som tillsammans med sin familj flytt från kriget i Ukraina står vid gränsövergången till Polen.

Foto: Francesco Pistilli för RESCUE

Sverige gör inte tillräckligt  

Det är problematiskt att Sverige, som flera andra länder, inte möter sina åtaganden för vidarebosättning. Av de 900 vidarebosättningsplatserna för 2023, var 400 platser avsedda för personer med uppehållstillstånd från vidarebosättningsprogrammen 2022 och 2021. Det faktiska antalet nya kvotflyktingar för 2023 var alltså 500 personer.  

När Sverige inte uppfyller sina åtaganden lämnas sårbara flyktingar  i limbo i deras första ankomstland – ofta under svåra förhållanden och utan möjligheter att börja bygga upp sina liv igen. Sverige kan och måste göra bättre.  

Det nya EU-ramverket för vidarebosättning signalerar EU:s politiska stöd för globala vidarebosättningsinsatser och har potential att vara ett positivt steg mot att främja solidaritet, kapacitetsuppbyggnad och ansvarsdelning. Det måste nu genomföras effektivt för att fler ska nå säkerhet. 

Sverige måste som EU-medlem vara med och bidra till att unionens ram för vidarebosättning nu verkställs och faktiskt leder till ett ökad, framtidssäkrad vidarebosättning av flyktingar samtidigt som rätten att söka asyl upprätthålls.  

RESCUE:s rekommendationer för hållbar vidarebosättning 

• Sverige måste alltid ge full och rättvis tillgång till asylprövning i linje med internationell och EU-lagstiftning, oavsett hur människor anländer. Ett ökat antal vidarebosättningar får inte användas för att kompensera för en mer restriktiv asylpolitik och praxis i övrigt. 
• Sverige bör öka antalet vidarebosatta flyktingar, tillsätta medel för befintliga vidarebosättningsprogram och förbättra deras övergripande kvalitet och effektivitet. Åtaganden bör ligga i linje med beräknade globala vidarebosättningsbehov. 
• Sverige bör möjliggöra meningsfullt och systemiskt samråd med civilsamhället, humanitära och flyktingledda organisationer. Detta skulle garantera verksamhets- och fältkunskap för rekommendationer om antal vidarebosättningar och prioriterade regioner, vilket skulle bidra till effektivitet inom EU-ramen för vidarebosättning. 
• Sverige bör använda kriterier för vidarebosättning i linje med UNHCR:s riktlinjer som baseras på ökad skyddsrisk, utsatthet och särskilda behov. Man bör avstå från att använda integrationskriterier eller kriterier som inte tar hänsyn till skyddsbehov som grund för vidarebosättning. 
• Sverige bör dra nytta av ytterligare EU-stöd som erbjuds inom EU-ramen för vidarebosättning, nämligen ökat anslag per vidarebosatt person och gemensamma EU-regler om mottagande, vidarebosättningsprocedurer och tekniskt stöd, för att ta emot fler personer. 

Läs mer om kvotflyktingar, vidarebosättning och EU:s migrations- och asylpakt.