Sedan den 24:e februari har mer än 4 miljoner människor tvingats fly kriget i Ukraina för att söka säkerhet med enbart det lilla de kan bära och utan att veta vad som kommer hända härnäst. Av dem som har flytt har över två miljoner kommit till grannlandet Polen.

Nedan berättar flyktingar, med sina egna ord, om sina erfarenheter av att lämna sitt hemland, sin resa till säkerhet och förhoppningar om framtiden.

Victoria  

Victoria från Ukraina stirrar in i kameran
Victoria flydde Ukraina med sitt barn och två vänner. Hon lämnade resten av sin familj bakom sig och väntade vid gränsen i 12 timmar tillsammans med hundratusentals andra flyktingar innan hon vandrade in i Polen.

“Hur känner sig någon som tvingas lämna sitt land och sina nära och kära bakom sig? Eller att vara utmattad av att vakna till sirener och att ta med sig våra barn till härbärgen på natten?  

Jag tog det ofattbara beslutet att lämna Ukraina för mitt barns säkerhet. Jag har lämnat alla – min man, mina syskon, mina föräldrar, hela min familj – i Ukraina.  

Efter att vi nått Polen lyckades jag kontakta en vän som sa att vi kan stanna hos dem tills kriget är över. Nu när jag är här använder jag min röst för att tala för folket där hemma. Ukraina är ett fredligt land. Länge var det fullt av fredliga människor som aldrig ville ha något krig. Folk var glada av att bara bo i Ukraina. Vi vill helt enkelt leva.” 

Iryna 

Iryna håller sitt barn i famnen och båda har vinterkläder på sig
Iryna var fortfarande mammaledig när kriget började och hela hennes värld vändes upp och ner över en natt. Hon flydde till Polen med sin ettåriga dotter Varvara, sin syster och hennes två barn. Hon beskriver en blandad känsla av lycka och skuld av att vara långt borta från de människor hon älskar.  

“Det är svårt att beskriva hur läskigt det är att höra sirener hela tiden. Vi fick gå till olika källare och härbärgen flera gånger om dagen. Vi är glada över att ha lämnat det, men alla våra släktingar är fortfarande i Ukraina och det är svårt att skiljas från dem.  

Inför resan tog vi bara med det mest nödvändiga, som barnkläder och hygienartiklar. Jag tog med minst till mig själv och vi har bara en liten mängd mat, det var allt vi kunde bära.  

Jag vill att den här skräcken ska upphöra, så att alla kan återvända. Människor, inklusive barn, dödas varje dag. Detta kan inte fortsätta. Vad vi behöver är att alla – politiker och stater - förenas för att försöka uppnå en meningsfull fred. Det har redan varit så många tragedier och förluster.  

Nu när jag är i Polen med min dotter och syster hoppas jag att min man ser att vi är säkra, så att han slutar oroa sig. Vi är så tacksamma för all hjälp vi har fått, och hjälpen har tagits emot av så många andra flyktingar från Ukraina. Jag skulle vilja tacka världen för all hjälp den har gett oss hittills.”  

Anastasiia  

Anastasia står på gränsen mellan Ukraina och Polen
Vi pratade med den 24-åriga ukrainska flyktingen Anastasia, som har flytt med sin mamma och bror, vid gränsen mellan Ukraina och Polen. 

“Det var ett svårt beslut att komma hit eftersom min pappa inte kan vara med oss - män får inte lämna landet. Men vi bestämde oss för att lämna eftersom ingen vet vad som händer idag eller imorgon. Många av mina vänner och familjemedlemmar stannade i Ukraina. Det är deras hemland och vill inte lämna, de vill försvara landet. I början trodde vi att det här kanske skulle lösa sig inom en vecka. Nu har det gått mer än tio dagar och situationen är densamma. Men vi tappar inte hoppet.  

Vi är ledsna men vi måste hantera situationen och vara starka. Min mamma är psykolog och hon vet mycket om dessa saker. Hon funderar på hur hon ska hjälpa våra medborgare som är här, kanske kan hon göra det genom språkkurser. Det är verkligen svårt att åka till ett annat land när man inte talar språket.”  

Angelina 

Angelina står utanför några tält på gränsen mellan Ukraina och Polen
Vi träffade Angelina som lyckades komma på ett evakueringståg från Dnipro till Lviv i Ukraina. Från Lviv fick hon hjälp, tillsammans med sin familj, att ta sig över gränsen till Polen.  

“Min pappa brukade säga till mig: ‘när du är lycklig, inser du det inte.’ Före kriget var vi nöjda med vår vardag, men vi insåg det inte. Nu förstår vi att äkta glädje är alla de små sakerna, och stunderna vi delade mellan varandra i familjen.  

Alla har gett oss ett varmt välkomnande i Polen; vi har kläder och folk tar hand om oss. Jag och min familj känner oss trygga och vi är glada över att vara här. Men vi är också fulla av oro. Vi är så oroliga för vårt land och upprörda över allt som händer. Jag vill att våra barn ska kunna titta upp och se en klar himmel över oss, att kriget ska vara slut och att detta aldrig ska hända igen.”  

Yevhenia 

Yevhenia, som inte vill vara med på bild, ägde sitt eget företag i Zaporizhzia, Ukraina. På den fjärde dagen av konflikten insåg hon att hennes stad inom snar framtid skulle omringas, och därför tog hon det svåra beslutet att lämna på egen hand, trots att hennes familj inte kunde följa med. 

“Det är svårt när du vandrar utan att veta vart du är på väg, utan att förstå vad som kommer att hända dig eller om du någonsin kommer att träffa dina föräldrar, mormor eller vänner igen. Du frågar dig själv, ‘var detta den sista gången vi sågs?’  

Du frågar dig själv, ‘var detta den sista gången vi sågs?

Resan till Polen var ansträngande. Jag sov inte på tre dagar och började gråta varje gång jag tänkte på min familj som är kvar där hemma. Jag är säker nu, men mina släktingar kan inte evakuera eftersom resan skulle bli för svår; det är skrämmande att tänka på att min gamla mormor inte kan lämna Ukraina. Jag undrar hur livet kommer se ut efter kriget, eftersom jag älskade mitt jobb och jag hoppas kunna komma tillbaka en dag.  

Jag är så stolt över att vara ukrainare. Jag är stolt över det ukrainska folket, aldrig tidigare har mitt land visat denna enighet och vad det är kapabelt till. Jag tycker att vårt land förtjänar det bästa. Ukraina förtjänar att leva i fred. Och människorna som bor i vårt hemland är de mest extraordinära människorna.” 

Hur hjälper RESCUE människor som är på flykt från Ukraina?   

Vi är på plats i Polen och arbetar med lokala partners för att tillhandahålla viktiga medicinska- och livsmedelsförnödenheter. Vi tillhandahåller även psykologiskt stöd. Samtidigt hjälper vi partners i Ukraina att få nödvändiga förnödenheter till människor som inte kan fly. Läs mer om vårt agerande och hur du kan hjälpa till.