Muyambo Marcel Chishimba är en kongolesisk flykting som med hjälp av RESCUE kom till New Jersey. Han lärde sig att måla redan som barn av sin farbror som var den hyllade kongolesiska konstnären Kabemba Albert Stounas. Under tre decennier arbetade Chishimba som konstnär innan han 1991 tvingades fly från sitt krigshärjade hemland. Först flydde han till Zambia, sedan till New Jersey. Vi samtalade med Chishimba med hjälp av en tolk, då han fortfarande håller på att lära sig engelska.

Du bodde och arbetade i Kongo i många år innan du flydde till Zambia.

Jag föddes 1950 i Lubumbashi i Kongo. Vi levde alla ett bra liv… tills kriget bröt ut och vi blev tvungna att fly. När vi var på flykt var jag rädd för att vi skulle dö. Du såg en person dödas med en machete, en annan bli skjuten. Vi vande oss vid döden. Det fanns inget att skratta åt. De dödade min fru.

Tillsammans med mina tre barn nådde jag gränsen. Vi var i skogen, det var i skogen jag träffade min nuvarande fru. Hon var också på flykt från kriget. Hon hjälpte mig med mina barn och senare gifte vi oss.

Vi kom fram till Zambia, ett nytt land utan krig. Men vi bodde i ett flyktingläger och det var en mycket tuff tid. Det var svårt att hitta mat. Jag brukade rita, vilket höll mig vid liv.

Du har ritat och målat sen du var barn.

Min farbror var konstnär. Jag tittade ofta på när han ritade. Han gav mig konstverk att sälja. Jag var väldigt intresserad av konst. Min farbror såg mitt intresse och han tog med mig till en konstakademi.

Jag har aldrig haft något annat jobb än att måla. Alla mina barn och min fru kan rita, jag har lärt dem, det är något jag älskar med konst. Och när jag dör kommer de att hålla vår tradition vid liv.

Som du tidigare sa var det din konst som hjälpte dig under de svåra åren i flyktinglägret.

När vi var i Zambia gjorde jag en målning av flyktingar. Jag tänkte på hur jag flydde från mitt land. Jag ville visa upp det lidande vi mötte. Människor gillade verkligen den målningen.

Chishimba målar utomhus
Chishimbas konst inspireras ofta av minnen från sitt hemland Demokratiska republiken Kongo.
Foto: Andrew Oberstadt/RESCUE

Du började sälja din konst.

Precis, det kunde komma in en beställning på en landskapsmålning och då målade jag ett landskap. Nästa gång skulle det kunna vara en målning av djur, då målade jag djur. Människor kom till mig för porträttmålningar. Jag ritade porträtt för att tjäna pengar. Min konst hjälpte mig att överleva.

Om jag minns rätt så var det 1985 och jag hade gjort en målning av en viss affärsman. Jag tog med mig målningen till honom och han sa att det inte var han. Jag insisterade på att det var han och han fortsatte hävda att det inte var det. Till sist tog han med sig målningen och jag tog en sista titt på den och kunde då konstatera att det inte var han. Jag misslyckades med det porträttet.

Du förstår, att rita är så här: Om du ritar kommer vissa människor att kritisera dig. Men om alla säger att det är bra kommer du inte göra några framsteg. Om någon säger att mina verk är dåliga blir jag glad. Vet du varför? För det får mig att pusha mig själv så att jag kan bli bättre. Även när jag lärde mina barn att måla sa jag till dem: ”Det där är inte bra.”

Konst handlar om att lära sig, att övervinna utmaningar och att våga misslyckas?

Om det finns barn här som är intresserad av afrikansk konst så vill jag gärna hjälpa dem. Jag kan lära dem att måla. Om de ser mig som en flykting kan jag säga till dem att titta på min konst, se hur jag målar, vilket kommer att hjälpa mig att utvecklas också. I Zambia brukade jag undervisa barn på en privatskola, många av barnen var bättre än mig!

2014 målade jag ett porträtt av Zambias president för att visa min uppskattning för att landet tagit emot oss flyktingar. Det tog mycket mod att ge den till honom och han gillade den så mycket att han fortfarande har den idag.

Att måla hjälper oss att lära känna varandra. Som Picasso – hela världen känner honom på grund av hans målningar. Du och jag, vi träffas nu på grund av mina målningar.

Hela tiden ser jag en bild framför mig och det gör att jag vill börja rita. I Zambia såg jag kvinnor hämta vatten och det fick mig att börja rita. Med min blyertspenna gjorde jag skisser, som senare gav mig en idé till ett konstverk.

Och framtiden… var ser du dig själv och din familj?

Jag vet hur man säger det på Kiswahili, men det är svårt att översätta. På Kiswahili säger vi: “Kutangulia siyo kufika”, Det betyder ”Att föregå är inte att nå.” Jag ska försöka förklara det. Om du börjar att rita ett porträtt kommer du inte att slutföra det på en dag. Det tar lång tid, kanske till och med månader eller år. Rita, skissa, fortsätta att skissa och sedan följa upp skissen. Måla, lägga den åt sidan, måla på något annat. Gå tillbaka till det första porträttet, retuschera, låta den torka...

”Att föregå är inte att nå.” Jag trodde aldrig att jag skulle kunna komma till USA. Många flyktingar har kommit hit genom åren. De föregick… och jag har följt.

Engagera dig

Det krävs mycket mod att börja om, att inte veta vad som väntar runt hörnet. Genom sin konst, dans eller musik använder flyktingar som Chishimba sin kreativitet för att läka och föra oss samman under pandemin och efter. De inspirerar oss och gör våra samhällen bättre.

Läs mer och gör något konkret idag för att stödja flyktingar runt om i världen.