En afghansk kvinna: Ta inte beslut om oss, utan oss!
Hör från en afghansk kvinna som mot alla odds arbetar för att hjälpa andra och för jämställdhet.
Hör från en afghansk kvinna som mot alla odds arbetar för att hjälpa andra och för jämställdhet.
Afghanistan står inför en växande humanitär kris och det är afghanska kvinnor och flickor som drabbas hårdast.
Samtidigt gör afghanska kvinnor, mot alla odds, allt de kan för att hålla ihop sina familjer, hjälpa sina grannar och hålla sina egna drömmar vid liv.
Setayesh*, en afghansk kvinna anställd av International Rescue Committee (RESCUE), är ett exempel på detta mod. Varje dag arbetar RESCUE för att se till att kvinnorna i vårt team kan fortsätta att utföra sina jobb och att vårt arbete når afghanska kvinnor och flickor i samma utsträckning som män och pojkar.
Här berättar Setayesh mer om sitt arbete och sina förhoppningar om Afghanistans framtid.
Krisen har krossat mitt hjärta.
I augusti 2021 hade vi ingen aning om vad som skulle hända. Jag hade en dröm om att göra karriär och plötsligt kunde jag inte ens gå ut. Jag tänkte: "Varför ska kvinnor inte behandlas som människor som kan göra sina egna val?"
Mitt jobb var till stor hjälp för mig. Jag höll kontakten med mina medarbetare. Vi försökte ge varandra hopp om att vårt arbete inte var avslutat, att vi fortfarande kunde hitta en lösning framåt. Jag kände mig helt trasig inuti, men vi försökte vara varandras stöd så att vi inte var ensamma.
Under denna svåra tid förstod vi hur viktiga vi var för varandra.
RESCUE var väldigt tydliga med att om vi skulle öppna våra kontor på nytt, måste vi öppna dem med både manlig och kvinnlig personal.
Människor är i behov av RESCUEs stöd. Vi var tydliga med att vi behövde kvinnlig personal för att kunna utföra vårt arbete och hjälpa kvinnor. Vi lyckades behålla antalet anställda kvinnor så att de fortfarande kan arbeta och försörja sina familjer.
Mot alla dessa odds levererar vårt team stöd till afghanska kvinnor och flickor på lika villkor som män och pojkar.
Mer än hälften av befolkningen lider av akut matbrist. Människor här svälter.
I takt med att krisen förvärras måste familjer fatta omöjliga beslut. Jag känner en kvinna vars man sålde deras 13-åriga dotter till ett barnäktenskap.
Det var en annan klient, en kvinna med sex eller sju barn, varav tre fortfarande bodde hemma: Hon bakade bröd åt andra familjer för att få pengar. Hon hade smärta i händerna och de var brända från lågorna, men hon fortsatte att baka bröd.
Denna kvinna hade skulder på grund av ett lån som hon varit tvungen att ta när hennes son var sjuk. RESCUE gav henne kontantstöd och hon var så otroligt tacksam. Hon sa att det var en dröm för henne att hon skulle kunna betala tillbaka lånet, tidigare hade det inte varit möjligt.
Hon försökte även utbilda sina barn som var i skolåldern. Hon gav sin son fem afghani (ca 50 öre) varje dag eftersom hans skola tog betalt när barnen skulle gå på toaletten. Hon grät när hon berättade för oss att han inte använde pengarna hon skickat med honom. Han visste vilken situation familjen befann sig i.
Ett annat problem är att många av männen i vissa provinser har lämnat sina hem för att försöka hitta arbete. Kvinnorna är alltså ensamma och kan inte arbeta för att försörja sina familjer.
När jag tänker på krisen i vårt land föreställer jag mig att afghanerna är omgivna av fyra väggar och att de inte kan se någonting annat än dessa väggar. Jag och mina kollegor på RESCUE har tur som kan hjälpa vårt folk och visa dem att det finns en bättre framtid.
När jag var liten fanns det många problem i våra liv, det var mycket som hände. Jag drömde att jag hade en superhjältekraft som kunde lösa alla dessa problem. Den drömmen finns fortfarande kvar i mig: Om det finns möjlighet att hjälpa någon, så kommer jag definitivt att göra det.
Alla människor, oavsett kön, måste kunna få ta del av lika rättigheter och möjligheter.
Det enda hopp som de afghanska kvinnorna har just nu är att säkra dessa rättigheter.
Problemet är att alla försöker tala för de afghanska kvinnorna. De afghanska kvinnorna måste stå i centrum för beslutsfattandet. Ta inte beslut om oss utan oss!
Just nu är Afghanistan ett land som är helt beroende av bistånd. Jag vill ha ett land där vi har våra egna resurser och vår egen stabila ekonomi. Ett land där människor inte behöver vänta på att ett annat land eller en biståndsorganisation ska hjälpa dem.
Jag hoppas på ett land där män och kvinnor har lika värde. Där familjer inte tvingas fatta omöjliga beslut, som till exempel att sälja sina döttrar för att försörja sig själva.
Jag är säker på att vi tillsammans kan höja våra röster. Det är möjligt, för vi får inte ge upp.
*Namnet har ändrats av säkerhetsskäl
RESCUE började arbeta i Afghanistan 1988 och arbetar nu i tusentals byar i nio provinser, och mer än 99 procent av RESCUEs personal i landet är afghaner. Vi tillhandahåller utbildning, skydd, vatten och sanitet samt program för ekonomisk återhämtning.