De flesta 10-åringar gillar samma saker: att leka, lära sig nya saker och att känna sig trygga. Men miljontals barn som växer upp i Syrien har blivit bestulna på sina mest grundläggande rättigheter på grund av det årtionde långa kriget –som rätten till utbildning och trygghet.
Syrien har tyvärr i mars 2021 nått den dystra milstolpen – 10 år av krig. Den akuta humanitära nödsituationen som har definierat landet sedan 2011 fortsätter att utvecklas i takt med att konflikten fortgår. Av de 6,7 miljoner internflyktingar som befinner sig i Syrien är runt 2,5 miljoner barn - som tvingats bevittna otänkbara saker. De har fått sina liv vända upp och ner, flera gånger.
Oftast kan skolan ge en känsla av stabilitet och förutsägbarhet till barn, samtidigt som den bygger motståndskraft och lägger grunden för framtiden. Men tyvärr har barn i Syrien missat många år av sin skolgång.
Föräldrar vill att kriget ska få ett sluta så att deras barn kan få bättre framtidsmöjligheter och barnen vill återvända hem så att de kan fortsätta sin utbildning. De drömmer om att bli läkare, arkitekter och fotbollsspelare. Möt några av Syriens 10-åringar och få reda på vilka förhoppningar de har på framtiden - även om krig är allt de upplevt.
Barn lika gamla som kriget
Tareq
10-åriga Tareq är precis som många andra barn hans ålder. Han gillar fotboll, är rädd för mörkret och känner sig trygg när han kramar sin mamma. Hans familj har tvingats fly från sitt hem tre gånger på grund av våldet.
Varje gång som familjen tvingats fly, har hans föräldrar varit tvungna att hitta en ny skola för honom. ”Han brukade vara jätteduktig i skolan, men nu har han kommit på efterkälken”, säger hans mamma Muna. ”Han skulle egentligen gått i sjätte klass, men eftersom han har bytt skola så många gånger går han nu istället i femman.”
Muna säger också att hon känner sig lyckligt lottad över att vara en del av RESCUEs olivplockningsprojekt. Det är ett av våra jobbprogram i nordvästra Syrien som stöttas med hjälp av FCDO. Jobbprogrammen ger föräldrar som Muna möjligheten att kunna försörja sina familjer.
Trots att Tareq har levt hela sitt liv i kriget är han optimistisk. ”Mina kompisar och jag pluggar till prov tillsammans,” säger han. ”Min största önskan är att bli läkare - eller fotbollsspelare.”
Tvillingarna Aisha och Ali
Tvillingarna Aisha och Ali och deras familj har tvingats fly från sitt hem flera gånger under det första årtiondet av deras liv, men har nu kunnat återvända till sin hemby. "Vi led mycket i början, men det är bättre nu", säger tvillingarnas pappa Hassan. Deras hem är fortfarande skadat från en flygattack.
Som en del av ett RESCUE-projekt för att utveckla arbetsmöjligheter har Hassan hjälpt till att renovera en vårdklinik. Han säger att det svåraste med att vara pappa är att ge sin familj en trygg plats att bo på. "Det finns inga inkomster och levnadskostnaderna är mycket höga."
Tvillingarna har missat många år av sin utbildning, men är tillbaka i skolan nu. ”När jag blir stor vill jag bli läkare så att jag kan behandla barn,” berättar Aisha för oss. Ali som föddes blind på ena ögat har liknande drömmar. ”När jag blir äldre vill jag hjälpa andra människor,” säger han. ”I framtiden vill jag att livet ska var lyckligt och vackert. Jag vill jobba med att hjälpa andra.”
Hassan och hans fru har försökt att hålla barnen vid gott mod. “Vi försöker ta bort rädslan för kriget,” förklarar han. ”När barn ser deras föräldrar rädda, blir de räddare också.”
Trots familjens svårigheter har Hassan stora förhoppningar för sina barns framtid. "Jag hoppas att de växer upp, är skötsamma och har en bra framtid som del av samhället."
Sara
“Jag gillar att plugga och att vara bäst i klassen,” säger Sara. ”När jag blir stor vill jag bli läkare så att jag kan behandla patienter.”
Sara och hennes familj har tvingats fly 14 gånger de senaste sju åren – även om de nu inte kan komma ihåg riktigt alla gånger. ”I början påverkades barnen mycket men nu kan de hantera det,” säger Saras pappa Emad.
“Mina döttrar har missat tre år av skolan,” säger Emad. ”Sara är 10 år och hon går i trean. Hon skulle ha gått i sexan.” Saras stora hopp är att få återvända till familjens hem i Ghouta.
Emads drömmar för sina barn är samma som många andra föräldrars: ”Jag önskar dem framgång, bättre levnadsförhållanden och deras egna hem i framtiden.” Det är en underdrift att säga att livet i Syrien idag är osäkert och svårt. ”Jag är stolt över mina barn… Tack gode gud att de är bra studenter, även då de missat många år av skolan.”
Omar
“Jag kan simma. Jag älskar att simma lika mycket som jag gillar att cykla”, säger Omar. Han är lika entusiastisk när det kommer till att lära sig nya saker, även om flykt har gjort att han inte kunnat gå i skolan hela tiden – och coronapandemin har bara förvärrat situationen. Men Omar är intelligent säger hans mamma Sundus. ”Han frågar alltid om hur saker fungerar och glömmer aldrig något.”
“Vi trodde att vi skulle komma tillbaka hem efter två dagar, så vi lämnade huset med bara kläderna vi hade på oss,” minns Sundus om ögonblicket de tvingades fly. ”Men vi kunde inte återvända på grund av bombningarna. Det var två år sedan.” Omars mamma Sundus kunde aldrig ha förställt sig att familjen skulle bli internflyktingar – eller att de skulle behöva fly två gånger till.
Nu är Sundus orolig att hennes barn inte kommer att kunna gå klart skolan. ”Vi brukade bo på vårt egna land,” säger hon. ”Allt fanns tillgängligt för oss. Nu har vi inte ens ett anständigt ställe att bo på. Vår familj har växt och det har också våra kostnader.”
Sundus arbetar med att plocka oliver för att kunna försörja sin familj. Familjen gör allt de kan för att stödja varandra, tills dagen de kan återvända till sitt hem.
“När vi är tillsammans, pratar vi alltid om hur vi kan hjälpa varandra,” säger hon. Även unga Omar vill dra sitt strå till stacken. ”Jag vill sälja fisk som min pappa,” säger han. ”Jag vill göra det för att det är vårt yrke – och jag älskar att äta och fånga fisk!”
Salam
“Jag drömmer om att leva ett underbart och lyckligt liv utan bomber, inget dödande och inget krig,” säger Salam. Hennes mamma Ruba har kunnat försörja familjen genom att arbeta med att tillverka tvål - ett RESCUE-projekt för att skapa försörjningsmöjligheter i Syrien. ”Det som betyder mest är att jag är med mina barn.”
Salam har missat mycket skola, men 10-åringen är vis för sin ålder. ”Jag skulle vilja säga till hela världen att älska varandra, respektera de äldre och var snäll mot de små.”
Hennes mamma håller med. ”Varje hem eller familj är just nu separerade från varandra,” säger hon. ”Jag hoppas att människor kan återförenas och att godheten vinner.”
Under tiden arbetar Salam tålmodigt för att nå sitt mål. ”Det jag älskar mest är att rita” säger hon. ”Jag vill bli arkitekt.”
Om RESCUEs arbete i Syrien
RESCUE har varit på plats och arbetat i Syrien sedan 2012. V stödjer människor vars liv har slagits i spillror av konflikten. Vi hjälper dem att överleva, återhämta sig och att återfå kontrollen över sin framtid.
Under 2020 nådde RESCUE 900 000 människor i Syrien med våra olika insatser.
- 545 000 patienter behandlades på våra sjukhus, kliniker och via våra mobila vårdkliniker.
- 160 000 människor fick jobbträning och kontantstöd för att kunna köpa mat eller andra förnödenheter till sina familjer.
- 123 000 barn fick tillgång till trygga platser för att leka och lära samt psykosocialt stöd för att hjälpa dem hantera ångest och oroskänslor.
- 42 500 utsatta kvinnor och flickor fick tillgång till trygga platser och stöd.
Mer om vårt arbete i Syrien här.
Vårt partnerskap med FCDO i nordvästra Syrien
Det här innehållet är finansierat med stöd av Storbritanniens Foreign, Commonwealth and Development Office (FCDO). FCDO finansierar de här specifika projekten som RESCUE driver i nordvästra Syrien. Genom projekten kan utsatta människor i Syrien få tillgång till jobbmöjligheter och kontant-bidrag för att kunna köpa det mest nödvändiga.