14 augusti 2024 —  Tre år efter maktskiftet i Afghanistan kämpar miljontals afghaner fortsatt för sin överlevnad i en av världens största och mest komplexa humanitära kriser. Befolkningen är starkt beroende av humanitärt bistånd och  fångad i cykler av fattigdom, fördrivning och förtvivlan. Utan fortsatt stöd och engagemang från det internationella samfundet riskerar Afghanistan att bli en bortglömd kris, varnar International Rescue Committee (RESCUE) och nio andra humanitära organisationer i ett gemensamt upprop.

Afghanistan upplever den ena chocken efter den andra - den pågående ekonomiska krisen, arvet efter årtionden av konflikter, klimatförändringarnas effekter och jämställdhetskrisen har drabbat landet hårt. Trots förbättringarna i landets övergripande säkerhetssituation, som har gett tilltäde till många nya regioner som tidigare var omöjliga att nå, finns det fortfarande en mängd utmaningar som hindrar oss från att kunna stötta alla behövande på ett effektivt sätt.

Afghanistans plan för humanitära behov och insatser 2024 visar att uppskattningsvis 23,7 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd, varav 52 procent är barn och 25 procent kvinnor. Matosäkerheten är utbredd, 6,3 miljoner människor är fortfarande tvångsförflyttade inom landet och arbetslösheten har fördubblats jämfört med förra året.

Trots att humanitärt bistånd varit en livlina för det afghanska samhället hade appellen om humanitär finansiering för 2024 endast mottagit 25 procent av de begärda medlen per den 13 augusti 2024. Den krympande humanitära finansieringen har en negativ inverkan på människors dagliga liv, och bristen på finansiering för medellång och långsiktig programmering har bara ökat underliggande sårbarheter och den humanitära bördan.

Redan under 2024 har 343 mobila hälsoteam stängts ner, vilket motsvarar 52 procent av det totala antalet. Detta har haft en betydande inverkan på hälso- och näringsinsatserna, eftersom befolkningen inte kan få tillgång till viktig livräddande hjälp. Med 12,4 miljoner människor som står inför akut matosäkerhet förväntas situationen förvärras, vilket kan leda till att över en halv miljon undernärda barn inte får tillgång till livräddande näring.

Mödrar drabbas också oproportionerligt hårt; de är vanligtvis de sista som äter och de som äter minst. Föräldrar, särskilt mödrar, tvingas fatta svåra beslut för att deras familjer ska överleva, inklusive att flytta till informella bosättningar inom landet, göra svåra resor och skicka barn till arbete. Det växande humanitära finansieringsgapet i kombination med att utvecklingsbiståndet har upphört sedan augusti 2021 driver landet och dess befolkning djupare in i fattigdom och utsatthet.

Vi som undertecknar detta upprop understryker att den pågående krisen i Afghanistan inte kan hanteras enbart med humanitärt bistånd - det krävs ett omfattande, uthålligt och kontextanpassat svar från det internationella samfundet. Afghanistan är i desperat behov av långsiktigt utvecklingsbistånd för att ta itu med de grundläggande orsakerna till fattigdom.

Diplomatiskt engagemang är avgörande för att skapa en gynnsam miljö i Afghanistan som kommer att stödja en uppskalning av internationella biståndsinsatser till att omfatta utvecklingsprojekt vid sidan av katastrofbistånd. Den nuvarande isolationistiska strategin hos de flesta givarländer stödjer inte hållbara lösningar på de utmaningar som Afghanistans folk står inför, särskilt inte barn, kvinnor, etniska och andra marginaliserade grupper.

Detta kräver ett kontinuerligt samarbete mellan humanitära aktörer och utvecklingsaktörer, inklusive lokala organisationer, och det FN-ledda samordningssystemet för att säkerställa ett kollektivt, principiellt och strategiskt engagemang med de facto-myndigheterna (DfA). Det måste till för att ta itu med operativa utmaningar (inklusive en rad byråkratiska och administrativa hinder som svårigheter att överföra medel till Afghanistan), underlätta snabb respons på kriser och bedriva avgörande påverkansarbete i enlighet med internationell humanitär rätt.

Humanitära aktörer i Afghanistan bedömer att det internationella samfundets passivitet kostar de mest utsatta afghanerna ett högt pris. Utan snabba insatser för att öka det diplomatiska engagemanget och en långsiktigt hållbar finansiering kommer afghanerna, särskilt kvinnor och flickor, att få lida i många år framöver. Fattigdomen är nästan universell och de humanitära behoven ökar på grund av den ständigt växande ekonomiska krisen, klimatförändringarnas effekter, ojämställdheten och det minskande biståndet.

Våra uppmaningar till det internationella samfundet:

  1. Öka det humanitära och diplomatiska engagemanget med DfA för att förbättra vår förmåga att nå alla människor i nöd, tillhandahålla bistånd på ett effektivt, ändamålsenligt och rättvist sätt och förmå DfA att följa internationella normer för mänskliga rättigheter, inklusive sina skyldigheter gentemot alla i befolkningen, oavsett kön. Långsiktigt relationsbyggande och kontinuerligt engagemang med DfA, underbyggt av expertis inom förhandlingar om humanitärt tillträde och politisk dialog, blir allt viktigare om Afghanistans mest grundläggande utmaningar ska kunna hanteras.
  2. För att undvika att landet hamnar i djupare fattigdom och isolering måste givarna stärka avkastningen från utveckling och långsiktig programmering och finansiering för att bygga motståndskraftiga samhällen som är mindre beroende av bistånd. Detta bör inkludera investeringar i genusanpassat/transformativt jordbruk, anpassning till klimatförändringar, marknadsbaserade strategier för livsmedelsvärdekedjor, tillgång till finansiella tjänster för småbrukare och för kvinnoledda mikro- och småföretag. Humanitära partnerorganisationer ökar i allt högre grad sina insatser för att leverera principbaserade och verkningsfulla program för hållbara lösningar i Afghanistan. Det finns påtagliga möjligheter att skala upp och bredda best practice.
  3. Att skydda och trygga det humanitära utrymmet bör förbli en viktig prioritering för att säkerställa en behovsbaserad och principbaserad humanitär insats i landet. Humanitära partners har genom åren levererat bistånd till drabbade samhällen i enlighet med humanitära principer. Vi uppmanar det internationella samfundet till fortsatt stöd.
  4. Det internationella samfundet bör söka samarbete med DfA i frågor av ömsesidigt intresse, till exempel ekonomisk utveckling, samtidigt som man upprätthåller viktiga krav som att byråkratiska och administrativa hinder undanröjs och obehindrat humanitärt tillträde beviljas över hela landet.
  5. Full finansiering av Afghanistans plan för humanitära behov och insatser, och kritisk humanitär finansiering bör upprätthållas. Som en del av detta bör det ske en ökning av volymen och kvaliteten på finansieringen till afghanska organisationer i det civila samhället, särskilt kvinnoledda organisationer, kvinnorättsorganisationer och organisationer för personer med funktionsnedsättning. Detta för att säkerställa partnerorganisationers tillgång till kvalitativ finansiering och att humanitära organisationer kan stödja de mest utsatta och marginaliserade människorna.
  6. En fortsättning på den sektorsövergripande och genusmedvetna planeringen bör stödjas genom att säkerställa att alla humanitära och långsiktiga program har ett starkt genusperspektiv och tar hänsyn till kvinnors och flickors specifika behov och rättigheter. Flexibel finansiering är nödvändigt för att humanitära partners ska kunna fortsätta arbetet med både genusmedvetna sektorsinriktade strategier och specialiserade insatser så att de mest utsatta grupperna fortsätter att få det stöd de behöver.
  7. Givarländernas regeringar bör upprätthålla dialogen med leverantörer av finansiella tjänster och fortsättningsvis försäkra att de kan underlätta transaktioner till och inom Afghanistan, öka det privata och offentliga förtroendet för att göra affärer i Afghanistan och lätta på de nuvarande hindren för överföring av medel till landet.

 

Undertecknat: