“Först måste hon tro på sig själv,” säger Razia Sultana. ”Hon måste ha självförtroende nog att säga: Jag kan själv. Jag är inte en börda. Om kvinnor tänker så, då kan de uppnå vad som helst.”
Razia, 47år, är en självständig Rohingya aktivist som har vigt sitt liv åt att stötta kvinnor. Hon föddes i Myanmar där muslimer ur folkgruppen Rohinga har varit förföljda i åratal. Hennes föräldrar flyttade till Chittagong som är en gränsstad i Bangladesh när hon var ett spädbarn.
Razia har i 20 års tid stöttat kvinnor ur Rohingya samtidigt som hon har arbetat som lärare och jurist. 2017 ändrades allt och hon slutade arbeta som både lärare och jurist för att bli aktivist på heltid.
Mellan 2016 och 2017, tvingades 745 000 rohingyas fly från Myanmar till Bangladesh. De var extremt utsatta under flykten.
“Fler än 300 byar brändes ner över natten, det var precis som en massaker,” säger Razia. “Människor kämpade för sina liv, de korsade gränsen, tog sig över Myanmarfloden och sökte skydd i Bangladesh. Det var Rohingyas överallt, på vägarna, på fälten och i floden. Jag var där och det var katastrofalt, folk hade ingenstans att ta vägen eller något att äta. Invånarna i Bangladesh kom och hjälpte dessa flyktingar personligen. Efter en vecka öppnade även Bangladesh gränsen officiellt och gav dem skydd.”
Razia började söka upp kvinnorna för att lyssna på deras berättelser och förstå vad de varit med om. ”Jag intervjuade dem och det gick upp för mig att de inte bara förlorat sina familjer, de hade även blivit våldtagna. Det var chockerande att höra det första gången.”
Hon dokumenterade tusentals vittnesmål från Rohingyakvinnor om deras upplevelser.
I april 2017 blev Razia den första rohingya att tala inför FN:s säkerhetsråd. ”Jag var nervös eftersom det var en så stor möjlighet för mig. Jag kände att det var mitt ansvar som en rohingya att berätta vad som händer. Jag beskrev situationen i lägret och vad som sker Myanmar. Alla blev chockade när jag sa att ’säkerhetsrådet har misslyckats.’ Det kändes så bra att jag kunde berätta sanningen: detta handlar om sexuellt våld, om våld mot kvinnor.”
Tusentals rohingya bor nu i världens största flyktingläger nära Coxs Bazar. Vilket är en känd semesterort i Bangladesh. Bara två timmars bilfärd från nöjesparkerna och lyxhotellen breder lägret Kutupalong ut sig.
Hus byggda av bambu täcker kullarna. Smala stigar vindlar som i en labyrint mellan olika skjul som ligger tätt intill varandra. “Det är inget liv att bo i ett flyktingläger, det är som ett fängelse. Lägret är ingen trygg plats och speciellt inte för unga flickor, det är överbefolkat och det finns ingenstans att ta vägen. Överallt och närsomhelst kan flickor bli trakasserade. En kvinna berättade att hon knöt ett rep runt sitt eget ben och sin dotters på natten (så att hon inte skulle bli kidnappade). De flesta kvinnor är fast i sina egna skjul, där för många av dem blir misshandlade och diskriminerade.”
Ich kann mir keinen unerträglicheren Ort vorstellen. Es ist wie eine Haftanstalt.
Razia har själv bekostat sitt kvinnocenter för att hjälpa till att driva kampen för kvinnors rättigheter och för att få slut på våldet i lägret. ”När jag började arbeta med kvinnorna i lägret fick de inte tillåtelse av kommunansvariga att komma till mitt center. De säger att jag skadar religionen och att jag vänder kvinnorna mot männen. Jag försöker få dem att förstå att kvinnor är människor med rättigheter. Det är svårt att komma förbi det, men de börjar sakta förstå att jag inte gör något fel.”
Ich versuchte ihnen klarzumachen, dass Frauen Menschen sind und dass sie Rechte haben.
“Kvinnor är diskriminerade i allt och de växer upp i tron att de saknar rättigheter,” säger Razia. ”Konservativa och trångsynta föreställningar får män att tro att kvinnorna är deras ägodelar. De vill bestämma över flickorna, det är ett faktum. Skammen gör att flickorna inte berättar allt eftersom de vet att de inte kommer få upprättelse och att mannen inte kommer straffas.”
Razia ser reflekterande ut när hon minns en flicka hon stöttade. ”Hon hade blivit våldtagen och försökt ta sitt liv två gånger. Jag frågade henne varför hon försökt ta sitt liv och hon svarade att människor visste vad hon varit med om och försökte att undvika henne. Vilket gjorde att hon kände skam. Jag sa att det inte är hennes fel utan samhällets. Jag ger stöd till samhället också. Det är deras ansvar att hjälpa de här flickorna.”
Razia skapade ett nätverk tillsammans med ADI (Asian Dignity Intiative) som finansierades av Koica. De började med att lära upp fyra Rohingyakvinnor så att de kunde gå ut och sprida ordet vidare i samhället. Detta resulterade i att efter fyra månader kom massor av kvinnor och sökte upp dem. Nu jobbar 120 volontärer för Razia och de kan nå ut till mer än 3000 kvinnor.”
Hennes inflytande känns när man går runt i lägret. Ett stråk av upphetsning följer henne när hon går från hus till hus för att besöka familjer och hon blir mottagen med öppna armar.
Razia säger att hennes motivation till att stötta kvinnor kommer från Moder Theresa, sin egen mamma och rektorn på hennes skola. “Hon var ansvarig för den största skolan i Chittagong. Hon lät aldrig någon köra över henne. Herregud, när jag minns hennes ansikte...Jösses, hon var en symbol över en modig kvinna,” säger Razia. “Min mamma hjälpte alltid andra kvinnor, alltid kvinnorna, hon var den perfekta Rohingyakvinnan.”
Men det är Razia som kvinnorna i lägret ser upp till. ”De kommer till mig och berättar att de vill att deras flickor ska bli som jag,” erkänner hon.
Trots att hon nu även möter en backlash från många, är inte Razia avskräckt från att fortsätta sprida sitt feministiska budskap i lägret.
“Kvinnor måste tala! Feminism är inte mot mannen. Jag vill inte ha makt över mannen. Jag har samma förmåga som män, vi fungerar tillsammans, inte bakom eller framför, men sida vid sida. Om det finns diskriminering mot kvinnor kan vi inte uppnå fred. Jag är övertygad om att kvinnor kan överleva i alla miljöer, men du måste visa dem möjligheterna. Jag håller dem i handen - det är bara de själva som kan simma.”
RESCUEs arbete i Bangladesh
RESCUE är dedikerade att sprida rösterna från självständiga aktivister som Razia, som jobbar med att stärka kvinnor i det egna samhället. I Bangladesh har RESCUE skapat trygga platser där Rohingya kvinnor och flickor kan få skydd från våld, lära sig om sina rättigheter och andra viktiga kunskaper för att kunna bygga en ljusare framtid.